Ur Framgångsresan

Vi litar på dig – om tillit
Inom Ving fanns en stark tro på människan och vår förmåga, och att tillit frigjorde potential. Det var en enorm trygghet att veta att företaget och kollegorna litade på mig och förutsatte att jag alltid gjorde mitt bästa. Det gjorde att jag litade på alla kollegor och kunde ägna min tid åt att konstruktivt arbeta framåt. Under färdledarkursen fick vi ständigt höra att vi hade chefernas fulla förtroende. Av det ansvaret blev vi duktiga. Barbro Holmberg, anställd som färdledare 1987, nu produktchef med ansvar för intranätet:

Vi fick befogenheter och väldigt stort ansvar. Med ansvaret växte jag, och det ska mycket till att göra någon besviken när de trodde och litade så på mig. Det skapade band. När de litade på mig gillade jag företaget.

– – –
Vi fick ett jobb och sedan var det upp till oss att skapa det. Vi fick själva leta oss fram till dem som vi trodde kunde bidra och förväntades ta itu med det som behövdes, och i förekommande fall be om hjälp. Att delegera innebar verkligen att mottagaren förstod vad uppdraget innebar, och följdes av befogenheter och uppföljning. Det var nödvändigt i ett företag där vi i mötet med kunden inte bara var Vings representant utan VAR företaget. Jan Carlzon:

För att få medarbetare att ta ansvar måste du involvera dem, informera dem emotionellt så att de KÄNNER vad jag menar, skapa ett känsloavtryck. Bra idéer har inga bärare, de genomförs. Det är inte vem utan ATT de görs som räknas. I den processen ÄR varje individ företaget.

Som färdledare på andra sidan jordklotet var det omöjligt att stämma av innan vi agerade. Om vi levererade rätt siffror och nöjda kunder fick vi full frihet att jobba som vi ville. Särskilt om vi gick bättre än budget. Många insåg inte vilket förtroende och ansvar vi hade fått förrän vi kastades i havet – och förväntades gilla det! Men självförtroendet växte längs vägen.