Jerusalem
Recensioner
Vad har Sverige att göra med Jerusalem och Palestina?
För den som följt och följer dessa problemtyngda begrepp är boken Sverige i Jerusalem en ögonöppnare. Författaren Karin Roxman har stora insikter i ämnet efter arbetet som diplomat i området. Sveriges intresse och engagemang tycks på allvar ha börjat med Fredrika Bremers besök för att följas av Jerusalemfararna, missionärer, hjälparbetare, kulturpersonligheter och 1940-talets svenska statstjänstemän involverade i Palestinas delning med terroristmordet på Folke Bernadotte som lika ödesdigert för Palestina som mänskligt tragiska avslut.
Sveriges engagemang återkom under 1970-talet och framöver, där utrikesminister Sten Anderssons kontakter med Yassir Arafat i samband med olika fredsprocesser skildras i ett intressant kapitel. I en ledigt berättande stil återger författaren människor, miljöer, stämningar och problematik, på ett sätt som är både levande och klargörande.
Berömvärt är också att framställningen håller en allsidig och neutral framställning av de inblandade parternas agerande. Helhetsbetyg: 5.
BTJ, Bernt Blomgren
Fredsansträngningarna [Sten Anderssons], hopp och besvikelser följer historien som Karin Roxman skildrar genom svenskarnas ögon. En sammanställning som aldrig gjorts tidigare och som resulterat i ett vittnesbörd om Sveriges och svenskarnas förhållande till Jerusalem och det heliga landet genom historien. Hennes research har krävt många och långa timmar i UD:s arkiv.
– – –
Hit kom de varmt troende Nåsborna som bröt upp från tillvaron i Dalarna för att vara på plats vid Herrens återkomst. 1898 levde närmare 80 svenska män, kvinnor och barn i kollektiv tillsammans med amerikaner i den så kallade American Colony.
– Vad många inte vet är att många av de här Jerusalemsvenskarna kom från Chicago, eller att man drev både soppkök och fyra sjukhus under första världskriget.
Sektens historia är fascinerande, men det var Selma Lagerlöfs böcker som gjorde dem odödliga. I Karin Roxmans bok får vi också läsa vad som hände sedan. Hur kolonin gick från ett ekonomiskt framgångsrikt företag med stans största souvenirbutik till djup splittring och rättegång. även övriga delar av den långa och engagerade svenska närvaron fick ett tråkigt slut. Både den svenska skolan och det svenska sjukhuset i Betlehem/Jerusalem, som bägge drevs av svenska Jerusalemföreningen fick till slut stängas. Världskrigen, bristen på vatten och säkerhet kom emellan.
– – –
Svenske justitierådet Emil Sandström dyker upp i historien 1947. Han ledde FN:s Palestinakommitte som tillsatts för att få ordning på de våldsamma oroligheterna i landet efter andra världskriget. Sandström hörde till dem som ville se två stater förenade i en ekonomisk union. Araberna satte sig emot och som hämnd utsattes svenska konsulatet för ett bombattentat. Dock utan personskador. Karin Roxman beskriver hela skeendet som en kollaps i slow motion och en upprörd Gunnar Hägglöf noterar FN:s totala oförmåga att driva igenom Sandströmskommittens delningsplan. I stället tillkännagav USA:s president Harry S. Truman att han erkänt staten Israel. Den 14 maj 1948 utropade så David Ben Gurion den nya staten. Nu fick en annan diplomat, greve Folke Bernadotte, den delikata uppgiften att försöka få till ett vapenstillestånd. Han lyckades efter ett par veckor, men fick plikta med sitt liv. Han mördades samma år av Stern-ligan. Resten är nutidshistoria, kunde man kanske säga, och freden i Mellanöstern tycks lika långt bort som alltid. Hon vill slå en bro över det mörka djup, som skiljer också språk vi tror oss kunna, och omtänksamt lotsa läsaren till andra sidan. Då befinner vi oss plötsligt i Amherst, vid stranden av den mäktiga floden Connecticut.
Intervju med Karin Roxman i Kyrkans Tidning